Paus och glädje

Foto: Hannele Saarinen

Jobben, flygen, vardagen som den var, ja det mesta sa stopp i och med corona och vi är många som drabbades av en ofrivillig paus och fick lära oss att ställa om vare sig vi ville eller inte, beroende på vem man är i dessa situationer kan det te sig väldigt olika hur vi beter oss och hur det känns.  

Kris är ju lite av mitt ”expertisområde” och har varit en del av mitt standardläge från den barndom jag kommer ifrån och det liv jag valde fram till ca ett decenium sedan och under dessa år har det varit en ständig träning att utgå från att allt inte är kris som mina fötter är vana att trampa i. 

Jag var ju den som gärna klev rakt in i elden, att släcka bränder och se till att alla andades i hopp om att någon skulle se min ansträngning och fylla min tomhet. Medberoendets förrädiska motsägelse, att hjälpa för att själv bli hjälpt. På gott och ont. 

Något livsavgörande och viktigt förklaras så bra i instruktionen av flygvärdar innan planet lyfter, vid nödlandning och krissituation, sätt först på dig din egen syrgasmask innan du hjälper någon annan. Detta anser jag kan appliceras på alla dina områden i livet.

Det kan jag se nu, det jag inte såg då. Då hade jag inte insikten att kunna se det just så och jag gjorde ju bara precis vad jag kunde efter bästa förmåga och jobbade efter de överlevnadsstrategier som tidigare hade fungerat. 

Ju fler bränder jag släckte ju större blev det tomma hålet i mig och flyktlösningarna för att hitta andningshål blev allt kreativare och destruktivare, fler bränder. 

Den jag var då sökte ivrigt lösningen i andra människor, ”om jag bara räddade henne eller honom”, ja överallt och i alla andra fanns en förhoppning om att hitta lösningen som var så mycket närmare än jag någonsin anade, att lösningen fanns i mig. 

Att jag orkade är beundransvärt, att jag lever, ett mirakel!

Att ha beteenden som är inlärda sen barnsben är en riktig utmaning att förändra men inte omöjligt såklart. 

Du kan träna på det du vill förändra och det är fullt möjligt att fylla på det där tomrummet med kärlek och allt det där du behöver och oavsett vad eller vem som från början bidragit till det tomrummet är ansvaret idag bara ditt, att ge dig allt du vill och behöver, du och ingen annan kan göra dig tillfredsställd med ditt liv.

Därför tar jag nu ansvar för mina behov och välkomnar PAUS och GLÄDJE som får vara mina ledord kommande månad. 

En paus från sociala medier och ständig tillgänglighet, en paus för att känna in och upprepade gånger fråga mig själv, vad behöver jag nu? Vad behöver jag på riktigt?

Mitt liv har varit i mångt och mycket alldeles för gravallvarligt och jag känner en längtan till ren glädje bortom prestation och ”att göra listor”, jag ska nu fokusera på ”att vara listan”. 

Jag välkomnar glädjen i det som är, tar en paus och loggar ut från omvärlden en stund för att logga in i det som är jag, den resan slår alla resor i världen, om jag slutar kämpa emot  och tillåter mig att åka med, som vilken åkattraktion som helst , ibland går det upp och ibland ner 😉

Vart reser du i sommar? Blir det paus och glädje eller flykt och släcka bränder? 

Vad behöver du? Jag önskar att du gav dig det.

Kärlek & ljus, Sabina

© Copyright Inget är omöjligt AB