SABINA FREDES

“Don´t let the past define your future”

MER OM COACHING
MER OM FÖRELÄSNINGAR

Om mig och Inget är omöjligt 

Jag erbjuder coaching och föreläsningar, alltid med inställningen att inget är omöjligt. Med min egen livshistoria som verktyg och en coachutbildning vill jag inspirera dig att leva fullt ut NU och dela med mig utav vad jag har lärt mig genom min resa hittills.

Vem är jag och varför Inget är omöjligt

Jag har överlevt sexuella övergrepp i barndomen och växt upp med familjesjukdomen alkoholism.

Min vändpunkt i livet kom i samband med att min första son föddes 2009 då jag implementerade just uttrycket ”inget är omöjligt” i mitt liv och sen dess är det precis det mottot jag levt efter även om jag ibland famlar runt och snubblar emellanåt.

Efter ett liv av livskriser och en resa i personlig utveckling föll det sig naturligt att starta eget och föra mitt motto vidare, att inget är omöjligt, där jag kan bidra med kompetens och ett brinnande hjärta för att allt är möjligt.

Med mina livserfarenheter i ryggsäcken och med blicken framåt är jag redo att ta världen med storm och inspirera människor till att våga ha drömmar och att genomföra dem, att ta steget till självförverkligande, bli ett med jaget och dess tidigare versioner.

Moderator/Konferencier

Man kan även boka mig som moderator, konferencier för privata eller offentliga event.

Kontakt

Telefon: 073 515 86 68

Besöksadress: MötesRum, Luntmakargatan 52, T-bana Rådmansgatan

Jag har medlemskap hos ICF och är utbildad i ICF-certifierad utbildning.

© Copyright Inget är omöjligt AB

Vill du veta mer om mitt arbete med Administration & Dokumenthantering går du in här —> http://www.administrationingetaromojligt.se

© Copyright Inget är omöjligt AB

INGET ÄR OMÖJLIGT-BLOGG

© Copyright Inget är omöjligt AB

Känslan bakom känslan

Platsen för ett av mina livsavgörande beslut

Bilden ni ser är tagen på en plats där jag tog ett livsavgörande beslut för några år sedan, jag återkommer till den senare i texten.

Nu har det gått ca nio veckor sedan vi alla rekommenderades att sitta i karantän utifrån den möjlighet och förutsättning var och en av oss hade och har. När rekommendationen gavs hade jag själv precis tagit steget ut på en yrkespraktik och var redo att ” visa framfötterna ”samtidigt som jag driver mitt eget bolag.  Vi ombads omgående att arbeta hemifrån.

Jag hade också veckan innan Folkhälsomyndigheten rekommenderade oss att stanna hemma med symtom fått ett dödsbesked , en människa som kommit mig innerligt nära hade lämnat oss på jorden för att få vila i frid , för det är ju det vi säger , att de ska vila i frid. Och jag tänker det är en ynnest att få göra det, vila i frid och än mer än ynnest att få vara kvar och önska någon det.

Mitt prestationsdriv kände karantänens första dagar som ett hån och frustrationen av att inte få prestera som vanligt förvandlades till en olustkänsla av rastlöshet och obehag , ångest.

Den känslan talar ofta om för mig att jag vill fly känslan bakom den känslan, jag kan se det nu. Det har jag inte alltid kunnat. Men nu såg jag , och jag stillade mig och då kom den, känslan bakom känslan.

Sorgen. Med sorgen över att förlorat en viktig människa i mitt liv kom även obearbetad sorg från de förflutna. Den som jag så många gånger sprungit ifrån, presterat bort och bedövat. 

Nu välkomnade jag den, jag mötte den och den fick ta plats och i och med att den fick ta plats så fick den ljuset, och i och med ljuset den fick kom kärleken, kärleken sorgen så innerligt längtat efter.

Där satt vi , jag , kärleken och sorgen och vi blev ett , vi gick sönder och vi läkte på samma gång.

Jag går sönder och läker på samma gång, det är så det fungerar för mig.

Och nu tillbaka till bilden, bilden visar platsen där jag en gång tog ett avgörande beslut och det beslutet var att tro på något större än mig själv , att tro på helheten och att jag inte kan veta vad som kommer att ske bortom horisonten så till helheten lämnar jag över det jag inte kan påverka , det som är utanför min kontroll och från den dagen då jag gav ljus till den tanken som blev en känsla så lever jag i tillit , tillit till mig själv och tillit till helheten.

Tilliten ger mig modet att möta känslan bakom känslan och jag får möjlighet att läka.

Tilliten ger mig trygghet och möjligheter att ta nya beslut utifrån en plats i mitt hjärta fyllt av ljus och kärlek istället för rädsla och mörker.

Vilka beslut har varit livsavgörande för dig i ditt liv? 

Kärlek & ljus , Sabina 

© Copyright Inget är omöjligt AB

A crisis is a terrible thing to waste

Foto:Hannele Saarinen

A CRISIS IS A TERRIBLE THING TO WASTE

Rubriken är ett uttryck jag fick med mig från den kurs jag nyligen avslutat i säkerhet, krisberedskap och sårbarhetsanalys.

Jag trallade mig ganska lugnt in i den här krisen som nu råder, positivt lagd och tacksam för det tänkte jag när nyhetsrubriker fladdrade förbi i mina flöden i sociala kanaler och jag själv kände att det inte var anledning till panik men jag kände också ganska omgående att det var nu jag behövde skydda mig från just paniken utan att nonchalera den kris vi står mitt i. 

Jag är bara människa och oerhört mottaglig för det mesta och har därför sedan 2013 inte haft en nyhetsapp då ett konstant nyhetsintag av negativa nyheter kryper innanför mitt skinn och jag blir lätt överväldigad och slutar då agera rationellt och rädslor får då stå till grund för mina beslut. 

Nyheterna landar oundvikligt även hos mig, det är ofrånkomligt om man har sociala medier eller kontakt med andra människor, tror inte jag missat en stor nyhet sedan jag blev ”nyhetsfri” om än att jag fått reda på den i fikarummet och inte är först av alla att veta den så kommer den garanterat landa hos även mig och DÅ kan jag VÄLJA vad jag ska göra med den informationen och om jag vill veta mer om den. 

Jag kan välja när jag är redo att ta reda på mer och vart. Nu förespråkar jag absolut inget strutsbeteende här utan att ta ansvar för vad du själv klarar av så du kan fortsätta fungera rationellt. Därmed har jag lusläst mångt och mycket på myndighetssidor och ett antal nyhetsartiklar för att sedan återgå till vad som gör mig mest gott, undvika ett överflöd av irrelevant information som matar mina rädslor.

En kris kan vara ett tillfälle att lära dig mer om dig själv, öka din självkännedom, försök att zooma ut och skaffa dig ett helikopterperspektiv över dina beteenden och beslut i denna sårbara stund. Känn och reflektera.

I kris och då vi drabbas av panik har vi inte tillgång till hela hjärnan, den främre delen kallad frontalloben ”stängs ner”, där vi normalt sett planerar för framtiden, behärskar våra impulser, får överblick och perspektiv, för att gå primitivt in i överlevarhjärnan vilket förklarar många panikartade beslut människor kanske tar utifrån att just vara i ett rädslostyrt tillstånd, som bekant kan vara fly, fäkta eller frysa vilket i vårt moderna samhälle kanske kan översättas till förneka, döma och tappa handlingskraft ?

Jag har en önskan om att vara modig och att ta beslut som inte präglas av rädsla, det har nämligen styrt mitt tidigare liv allt för ofta och då inte till någon positiv riktning.

Jag har också varit modig nog att ta små steg att lära känna mig själv bättre vilket har gjort att jag hela tiden blir bättre på att förstå vad jag behöver så att jag kan fungera på bästa möjliga sätt och ge mig de bästa förutsättningarna.

Det är ett ständigt pågående arbete som inte tar slut och just nu så kan man säga att den här krisen är som ett ultimat prov på den självkännedom jag hittills idag tillfört mig och en möjlighet att tillföra fler verktyg i verktygslådan.

Rädslan finns alltid inom räckhåll för att hindra mig att växa så för att begränsa rädslan och inte mig själv och den jag vill vara behöver jag omfamna den så vi kan bli modiga tillsammans. Det är ok att vara rädd.

Jag tror att det är i dina kriser och sårbara stunder du växer som mest men det krävs tålamod. Mod att tåla!

Det du fokuserar på växer, fokusera på det DU KAN göra utifrån de förutsättningar DU HAR så kommer du att komma ur den här utmaningen, lite modigare, lite mer DU.

Jag tror på dig! 

A crisis is a terrible thing to waste – En kris är en fruktansvärd sak att slösa

Kärlek & ljus, Sabina

© Copyright Inget är omöjligt AB

Tacka dig då och välkomna framtida du, allt du har är nu

Foto:Hannele Saarinen

Jag var kring 10 år när jag tog på mig joggingskorna och sprang ”rundan” på grusvägen som sträckte sig genom skog och öppna fält. Jag stannade efter halva vägen och sparkade flera gånger allt jag kunde på ”mitt träd” för att sen springa hem igen. 

Jag hittade något som fungerade på mörkret som fanns i mig, som inte annars fick ta plats, som inte fick synas. Min hemlighet. 

Min hemlighet var det självhat som började växa sig starkare och övertygelsen om att inte vara älskad började bli ett faktum. 

Att gång på gång uppleva övergrepp och trauman på de platser där jag skulle vara trygg gav mig många kreativa lösningar, många av dessa lösningar har varit destruktiva. 

Idag har jag hittat många nya sätt och kommit ”så långt” som man säger vilket gör att jag glömmer bort ibland hur långt jag faktiskt kommit. 

Så långt att när jag använder någon av mina mindre bra överlevnadsstrategier dömer mig själv så hårt att jag riskerar att fastna i mörkret likt en hamster i ett hamsterhjul.

Att då använda en mindre bra överlevnadsstrategi som inte dödar dig är just då, precis vad det är, en överlevnadsstrategi, du behövde plocka upp just då, och det är ok! Du är ok ! Förlåt dig själv och fortsätt gå.

Så tack du modiga kreativa makalösa tidigare version av dig själv som överlevde det där mörkret du gick igenom. 

Och välkommen du framtida människa som ska blomma ut om och om igen.

Du är här nu.

Var snäll mot dig, du är tillräcklig och perfekt i din imperfektion!

Kärlek & ljus, Sabina 

© Copyright Inget är omöjligt AB

Att vara tydlig

Foto: Hannele Saarinen

Lätt som en plätt tänker någon medans en annan aldrig riktigt reflekterat över vad det innebär att vara tydlig eller är det den som säger lätt som en plätt som aldrig reflekterat? 

Hur tydlig är du? 

För att kunna uttrycka tydlighet kan vi behöva träna på vår tydlighet och det krävs en djupare förståelse för oss själva och våra behov, vad som ligger bakom vårt sätt att uttrycka oss och våra beteenden.

Här följer ett litet exempel taget från min främsta kunskapskälla i personlig utveckling som självklart är mina egna erfarenheter tillsammans med utbildning, terapier och coaching genom åren.

Exempel; Jag får ett telefonsamtal från någon som jag inte vill prata med, anledningen har kunnat variera från att vilja vara själv till att ha känt mig sårad. Jag väljer att inte svara, kanske flera gånger, inombords byggs det upp en lätt ångest och jag funderar på diverse svar jag kan framhäva för att ursäkta mitt undvikande beteende. Svar som inte är sanna. Jag skjuter upp ett eventuellt samtal eller sms till senare och därmed även ångesten som får ligga kvar och gotta sig i mig.

Och hur kommer det sig nu att jag har betett mig så här ?

För att kunna förstå mig själv bättre har jag utifrån situationer där jag har svårt att vara tydlig med mina behov och vad jag vill, svarat på några frågor kring dem för att se och känna efter vad som ligger bakom. Svaren nedan kopplar jag till exemplet för att förhoppningsvis göra det tydligare för er 😉

Vad är jag rädd för?

Jag är rädd för att ifrågasättas om jag uttrycker mitt behov av att vilja vara ifred, inte vara tillgänglig, rädd för konflikt, rädd för att inte vara tillräcklig för den andres behov och därmed känna mig värdelös vilket likställs med att bli övergiven för mig.

Vad är mitt grundantagande?

Det är ett ”grundantagande” jag tog med mig som barn, att om jag inte är alla till lags så blir jag övergiven och det är den största rädslan av dem alla.

Om jag kan förstå mina ”grundantaganden” som leder till mina inlärda beteenden så kan jag med lite mod börja ifrågasätta dem och se orimligheten i mina eventuella reaktioner i de situationer jag idag ställs inför och träna på att uttrycka mina behov och därmed bli tydligare i mitt uttryck.

Kan jag göra något nästa gång en liknande situation dyker upp?

Ja, jag kan träna på att först och främst se den och känna igen situationen och känslorna som kommer med den. Iaktta, känna, acceptera och förstå att den där lilla personen i mig är så där rädd nu igen. Låta henne bara vara det en stund. Sen kan vi träna på att säga precis som det är. 

________________________________________________________________________________

Det kommer finnas en känsla av motstånd när du gör något som du inte är van vid att göra men du kan besegra det motståndet genom att dela upp din träning i flera steg, så många som du behöver.

Ett första steg skulle kunna vara att prata med någon om att du nu sett situationen dyka upp och dela med dig av dina rädslor. Ett andra steg skulle kunna vara att sms: a ”jag orkar inte prata just nu” och ett tredje kanske skulle vara att svara när samtalet kommer och säga som det är.

Jag lovar att för varje gång du står upp för dig själv och dina behov så kommer världen inte att rasa samman men du kommer att bli friare och så mycket mer av dig och den du vill vara!

Så, finns det någon situation i ditt liv som kanske är återkommande där du önskar att du kunde vara mer tydlig med dina behov och ha förmågan att uttrycka det?

Vad är du rädd för? Vad är grundantagandet bakom din rädsla? Och vad kan du träna på nästa gång situationen dyker upp?

Nu när du ser det, hur tydlig önskar du vara?

Kärlek & Ljus, Sabina

© Copyright Inget är omöjligt AB

Var stolt

Foto: Hannele Saarinen

Under nyårskvällen tog vi efter en så harmonisk middag man kan ha med en rastlös tioåring och sexåring fram sällskapsspel med frågor om det gångna året och frågor om det kommande.

Vi hann ungefär tre frågor innan det blev otåligt men är så glad att den första frågan var vilken prestation man var mest stolt över vilket fick översättas till barnen med , vad man alltså gjort under året som man var mest stolt över.

Min äldsta son börjar och berättar att det var när han hjälpt sin skadade vän till skolsyster i skolan, min man hade hjälpt en kvinna på sitt jobb som glömt plånboken och den yngsta sonen var stolt för att han lekt med nya kompisar. Jag är stolt över att jag kunnat agera som förälder då mina barn har behövt mig lite extra under året.

Jag blev så innerligt glad att min äldsta son började dela sin upplevelse vilket jag tror påverkade oss andra i våra val av vad vi var mest stolta över och gav mig ett nytt perspektiv på prestation.

Mina vanetankar vill ju gärna förknippa prestation med framgångssagor och konkreta resultat gärna i kombo med arbete, det har ju drivit en prestationsprinsessa som jag men har sedan en tid tillbaka upprepat något jag påminner mig ofta om, framgång är att andas.

Att sträcka ut en hand och hjälpa en vän , att stå upp för sig själv i motgång, ja det är minst sagt en prestation av rang.

Så låt oss prata om prestationer på så vis , vad har du gjort detta gångna år ?

Tacka dig själv för allt du är idag och var stolt för det du lyckats åstadkomma, små som stora framsteg och snedsteg.

Du har gjort precis så gott du har kunnat detta år också, sträck på dig.

Var stolt.

Nu väntar 2020 med kärlek & ljus !

Och glöm inte, andas du så är du framgångsrik, vad vill du göra med det ?

Kärlek & Ljus, Sabina

© Copyright Inget är omöjligt AB

Lyft blicken

Foto:Hannele Saarinen

Jag strosar genom Stockholm stad, från Gamla stan sätter jag den ena foten framför den andra och ser ut över Sveriges julpyntade huvudstad tills jag landar i värmen på en restaurang på Nybrogatan.

I mina tankar faller sorgen över alla jular som varit fulla av förväntan, förväntan som lämnats kvar i sorg och svek.

Här stannar jag upp en stund…

Nu har jag alternativ för vart och hur tankarna kan vandra vidare..

  • Jag fastnar vid sveket, tänker på hur jag skulle velat ha det. Eldar upp mig lite inombords och tänker på dem jag då behövde som allra mest, kanske hoppas jag till och med att de sitter och funderar på att de ångrar sig och att de kommer förändras och kommer säkert komma på det vilken dag som helst, att de behöver förändras.  Jag kanske känner hur pulsen ökar och bitterheten som nu bitit sig fast blir irritation som blommar ut som en stor böld av självömkan som nu kräver en snabb flyktväg… Det kan bara sluta i destruktiva beslut, förslagsvis, en omättlig mängd alkohol eller att ringa upp alla i telefonboken och älta runt lite om mitt förfärliga öde, hur ska någon som haft det som jag, kunna få uppleva en härlig jul utan att stöta och blöta i såren?!
  • Eller så lyfter jag  blicken, lyfter blicken mot världen, mot uteliggaren på plattan, mot tiggaren utanför butiken, mot barnen i svält, mot kvinnorna i Kongo, mot barnen som göms i våra kvinnojourer, mot de ofängslade fängslade i Palestina,  mot folk världen över som aldrig får skriva ur sig sin sorg i en blogg som denna, mot dem lyfter jag blicken och låter den sedan landa på min fot, den ena framför den andra, ett steg i taget omfamnar jag sorgen, tackar den för att den kommit och vågar stanna en stund och mitt hjärta ler , jag går sönder och läker på samma gång.

Jag har valt det första alternativet så många gånger att jag till slut inte såg att jag gjorde ett val, oförmögen att lyfta blicken från min egen känslomässiga misär vill jag nu berätta att det finns ett annat alternativ.

Du behöver bara ta ett steg i taget, den ena foten framför den andra.

Ge dig en julklapp av rang, lyft blicken.

Kärlek & Ljus, Sabina Fredes

© Copyright Inget är omöjligt AB

Lev det liv du vill

Foto: Hannele Saarinen

LEV DET LIV DU VILL..

Var namnet på min föreläsning jag höll under Harmonimässan helgen som var.

Jag ville förmedla vad som krävs för att börja förändra, att börja gå mot dina drömmar och lyssna till din inre röst som vill mer, mindre eller något annat.

Jag pratade om modet, modet jag vet att du har. Om modet som innebär att vara rädd, vi kan inte vara modiga om vi inte är rädda.

Jag har tränat mod på elitnivå och vet att du också kan träna mod på elitnivå.

Modet har givit mig förmågan att reflektera och det har ökat möjligheten att träna modet desto mer och kunna se mina behov.

Jag spionerar på mig själv och fascineras av de upptäckter jag gör med jämna mellanrum.

Jag plockar fram mitt mod och ser på något hos mig själv som kanske varit där väldigt länge, som beteende eller åsikt eller vana, och med lite mod och nya perspektiv får jag möjligheten att vrida, vända och omvärdera och sist men inte minst, fråga mig själv, vad vill jag nu? Vem vill jag vara nu? Vad behöver jag nu?

Det är modigt. Att se sanningen i vitögat, även när det gör ont.

Att göra något du aldrig gjort förut kan vara skrämmande men kan vara ditt nästa träningsläger för mod, ta chansen.

För varje gång du tränar ditt mod, sänker du ribban för vad som skrämmer dig och höjer ribban för vad du förmår.

För varje ny upptäckt och för varje nytt beslut för vem jag vill vara här näst blir jag lite modigare och lite friare.

Allt jag behöver är lite mod. Träna mod du också!

Kärlek & Ljus, Sabina Fredes

© Copyright Inget är omöjligt AB

Hur många gånger får en människa falla?

Foto: Hannele Saarinen

Jag var på teaterföreställningen ”Fallfrukt” på Riksteatern i fredags med och av Monica Wilderoth och den lämnade minst sagt avtryck och tankarna har sen dess flutit omkring just den frågan, hur många gånger får man falla?

Tankar kring alla de gånger jag fallit rakt ner i det svarta slukhålet och sippat efter andan, inte orkat, inte velat.

Att ge upp och släppa taget om livet har varit ett alternativ som legat mig nära, den där gången på bergsklippan som åttaåring eller den med rakbladet i handen som fjortonåring och den där gången lugnet infann sig efter tabletterna jag blandade med alkohol som sextonåring.

-Ytterligare ett självmordsförsök sa läkaren och psykologen när jag vaknade upp på Södersjukhuset två dagar efter min 16 årsdag.

Allt jag ville var att få lugn och ro, slippa skammen över allt som var jag och över allt jag inte förmådde att vara.

-Sabina har så höga krav på sig själv i skolan säger pappa till läkaren och psykologen i väntan på en placering på ungdomshem och undgår självklart att berätta att han utsatt sitt barn för sexuella övergrepp genom åren och är gravt alkoholiserad.

Jag tänkte såklart att han nog hade rätt, för vid det laget trodde jag att allt jag mindes var galenskap och inget annat. Det var mig det var fel på.

Det skulle ta ytterligare ett år innan jag för första gången försökte resa mig från skammen och sa;

-Pappa, det var du.

Sen dess har jag fallit precis så många gånger som jag behövt och fortsätter att göra.

I fallet tycks jag hitta ytterligare en bit av mig själv och jag reser mig med än mer kraft än innan.

Jag går sönder och läker på samma gång.

Svaret är alltså, du får falla precis så många gånger du behöver!

Men vad behöver du för att resa dig igen?  Jag önskar du gav dig det.

Kärlek & Ljus, Sabina

© Copyright Inget är omöjligt AB

Investera i dig

Foto: Hannele Saarinen

INVESTERA I DIG

När var senast du investerade i dig och dina drömmar?

När jag pratar om drömmar så menar inte jag något som aldrig kommer hända utan drömmar för mig är något som väcker min längtan till ett annorlunda framtida jag.

Det kan vara att uppnå något med mig själv, mina beteenden eller min hälsa eller sammanhanget jag är i som jag vill förändra eller maximera.

Att jag har drömmar betyder heller inte att jag inte är nöjd med vart jag är men är jag missnöjd behöver jag definitivt ta ett första kliv för att sätta förändringen i rullning.

Oavsett om jag är tillfreds med mig själv och har fler drömmar att uppfylla eller om jag inte alls är nöjd behöver jag göra något annorlunda.

 “Definitionen av galenskap är att göra samma sak igen och igen och förvänta sig ett annorlunda resultat.” sa Einstein.

Så när du ledsnat på att försöka motbevisa Einsteins citat är det dags att göra det viktigaste du kan göra.

Investera i DIG, i ditt inre, där är förändringen du längtar efter – i n t e någon annanstans.

Där inne finns dina begränsningar och dina MÖJLIGHETER. Låt dom ta plats så du kan se på dom, vilka hjälper dig och vilka stjälper dig?

Omfamna, omvärdera, träna nytt- upprepa.

Låt det kosta tid och pengar för jag lovar att varenda minut och krona kommer att vara värt det.

Gör något annorlunda, investera i dig.

Kärlek & Ljus, Sabina

© Copyright Inget är omöjligt AB

Världens längsta halvmeter

VÄRLDENS LÄNGSTA HALVMETER

Det sa en god vän till mig i ett förlösande samtal.

Det är alltså den ungefärliga sträckan mellan mitt intellekt och mitt hjärta.

Den här gången, motståndet till mötet med hon på bilden, en tidigare version av mig.

Hon den där ständigt starka, som föraktar all form av svaghet och som för allt i livet inte ska avslöja sin egen innerliga rädsla.

I motståndet av mötet med mig själv gör jag som så många gånger förut, håller mig riktigt upptagen, tittar i mobilen femton gånger på samma inlägg, vandrar runt bland apparna av sociala medier, arbetar, städar, fokuserar på någon annan, möblerar om, hittar problem som ska lösas, gärna andras.

Smygandes kommer oron i bröstet, jag vill inte lyssna så jag fortsätter hoppfullt med att vara ännu mer upptagen om möjligt. Oron i bröstet blir till lätt tryck och andningen blir tyngre.

Hej ångest.

Jag ger upp, tar en promenad, skogen lockar, först i med hörlurarna för lite musik men hejdar mig och vet att jag måste lyssna noga nu.

Det är skogen, tystnaden och ”du”, du som är jag. Du har länge sökt kontakt, oftast i panik att bromsa den framfart min personliga utveckling har, du förstår inte mitt prat om sårbarhet och annat tjafs som du uttrycker det, du vill hellre gasa på ”utan att passera gå”.

Jag ser det nu, jag ser dig nu. Jag lyssnar. Och jag står kvar. Jag älskar dig och jag omfamnar dig.

Du behöver inte längre ensam stå stark. Jag bär dig.

Vilken tidigare version av dig pockar på din uppmärksamhet?

Den tidigare versionen håller dig tillbaka i gamla beteendemönster du kanske inte längre behöver?

Se hela dig, omfamna hela dig, älska alla delar av dig och fortsätt gå, ett steg i taget.

Kärlek & Ljus, Sabina

© Copyright Inget är omöjligt AB